Brev från mamma

Resan till Florida november 2012, en av de sista riktigt bra bilderna på oss tillsamman. Birgith, Sofie, Annika och Joakim. Vi är på restaurang och firar mammas 75-årsdag som var i augusti.

***

I måndags gick min mamma bort helt plötsligt, hon var bara 76 år gammal och inte sjuk, visst hade hon krämpor som att hon hörde dåligt, ont i knäna, men annars var hon så frisk som man kan vara när man är 76 år.

Jag fick ett telefonmeddelande från Veteranringen att hon inte hade ringt in, och jag försökte ringa henne plus maila henne men inget svar, då blev jag orolig. Kontaktade JK och vi åkte till hennes lägenhet, där vi hittade henne på golvet, avliden.

Jag ringde till 112 och fick svara på de mest bisarra frågor, men de har väl ett protokoll att följa, sen kom ambulansen, som konstaterade att hon inte levde längre, de ringde efter doktorn, som kom från vårdcentralen tillsammans med en distrikssköterska, och sen kom bårbilen för att hämta henne.

Under tiden ringde jag till min moster i Amerika för att berätta den tråkiga nyheten och hon lovade att höra av sig till de andra syskonen. Jag ringde mina barn, och jag hörde av mig till mina bröder (ingen av dem bor i Stockholm), plus några nära vänner till mamma. Det var skönt att vara sysselsatt.

Nu har det stora jobbet att försöka hitta viktiga papper på begravningsplats och annat som man behöver när en begravning ska fixas. När jag gick igenom hennes papper hittade jag en berättelse som hon hade skrivit för ca 45 år sedan (1968), och det är en trevlig och rolig läsning, om vår lilla familj. Det kändes som om hon hade skickat ett brev till mig och mina bröder.

Så här kommer berättelsen om familjen Lindgren (jag har skrivit av brevet exakt som det står):

I ett gult gammalt hus på Lidingö bor familjen Lindgren. Det är en helt vanlig normal familj, fast pappan i huset saknas. Det tycker mamman i huset är riktigt skönt. För att presentera familjen så består den av mamma, 1 dotter och 2 söner. Flickan blir 12 år i år och pojkarna 10 och 4 år. Flickan heter Annicka går i 5 klass i skolan där hon, efter eget utsago sköter sig riktigt bra, vad hennes fröken tycker är en helt annan sak. Hon bebor ett litet rum innanför köket, en liten jungfrukammare. Annicka själv tycker att rummet är toppen, eftersom det är helt tapetserat med Monkeys, Hep Stars och liknande lustiga individer. Gardinerna är gula, sängöverkastet är grön- och grårutigt. Från början var rutorna gröna och vita, men eftersom Annicka har för vana att ligga med skor på så ändras ju snart färgen. För övrigt så finns det en vit sekretär en trävit stol och en gammal avlagd fotölj utan ben en riktigt fin radio som fungerar ibland och denna radio står på ett lika gammlat nattduksbord som en gång i världen var teakfärgat men numera är grå eftersom det ligger ett par decimeter tjockt dammlager. På golvet ligger en matta som skall föreställa en trasmatta. Så ni förstår själva att detta rum är toppen för en snart-blivande-tonåring.

Pojkarnas rum är minst lika toppen. Som huvudattraktion i rummet är en våningssäng. Överst i denna säng ligger Gert som snart är 10 år och underst ligger Björn som nytt fyllt 4. Gert är just nu stormande lycklig över sitt nya täcke som är helt översållat med äckliga rosor. Brandgula rosor, har nå´n sett det förut? Madrasserna i båda sängarna är verkligen toppensköna. Inte ens det mest härdade fakir skulle kunna sova på dem. Övriga möbler är ett gult, postgult alltså, bord som är så rangligt att det överhuvudtaget inte går att arbeta på. Som duk ligger en gammal gardinsom brukar sitta i tältet om somrarna. Nu måste jag också berätta om Byrån. Det är minsann ingen vanlig byrå, inte. Den är stor, den är brun och det får inte rum någonting i den. På denna byrå ligger alltid stryktvätt och det är mycket dekorativt. Brevid byrån står en bokhylla. En stor vit bokhylla som är överfull av mammas kärleksromaner. Vilken lektyr för pojkarna va! Golvet var en gång i världen ljusbrunt, numera är det randigt och prickigt. Ränderna kom av att mamma skulle måla golvet och glömde röra ut färgen så halva golvet är mörkbrun och andra halvan är en obestämd färg, och skall man vara riktigt snäll kan man ju säga att den är ljusbrun. Vad prickarna är? Jo det är Gerts verk. Han skulle måla sina plastbyggsatser med blå färg, så då tyckte han att det skulle pigga upp med andra nyanser på golvet också och där har vi en del prickar, de andra prickarna är inga prickar, det är pappersbitar som hamnat på golvet, och som tur var hamnade dom med rätt sida nedåt, allstå den den med klister på. Under sängen och runt väggarna står stora papperslådor till hälften fyllda med en massa kul grejor. Tomma skumbadsflaskor, jättesnygga krokiga och rostiga spikar, skor som pojkarna för länge sedan växt ut, en och annan strumpa, för att inte tala om de lindrigt rena kalsonger man ibland hittar där. Det finns faktiskt någonstans i dessa lådor en leksak som är hel! Men det gör ingenting för den går snart sönder och då är lyckan fullständig. På golvet ligger en matta. En helt vanlig trasmatta, inget underligt alls med den alls, och det är ju väldigt tråkigt, men det finns alltid en sax eller kniv att tillgå om man blir less på den. Naturligtvis finns det tapeter på väggarna, och listigt nog är dom inte helt trasiga ännu.

Från pojkarnas rum leder dörren in till badrummet. Det är ett mycket bra badrum. Tekniska museet har tingat badkaret, och det kan dom ju få. Tvätt stället är snyggt,, spegeln är hel, mattan är våt. Den måste bli våt, för rören som leder ut från badkaret är det för jämnan stopp i. Ett helt vanligt badrum alltså.

Från badrummet leder en dörr in till en garderob. Mycket praktiskt ställe att lägga en garderob på. Kläderna blir aldrig fuktiga, som tur är. Men alla kläder som ligger på golvet, nystrukna skjortor och sådant, blir ibland lite smutsiga, men det gör inget.

Det finns fler rum i denna utsökta våning. vi kan t ex börja med köket. Inte ens detta kök är särskilt märkvärdigt. Ett skafferi, en marmordiskbänk, där man med fördel kan krossa durexglas. En spis som är toppenbra, för man kan inte ha mer än ugnen på för sätter man då på en platta går proppen. Sätter man samtidigt på två plattor och inte ugnen, då går proppen också. Mamma i huset kan byta proppar. Kylskåpet är en relik från 1700-talet, där ryms på sin höjd 3 liter mjölk och det är ju tillräckligt för en familj på 4 styckten. I detta kök finns det hyresgäster. Ja, inte sådana som betalar för sig  utan tar betalt i form av ost och brödsmulor. Mamma i huset tycker inte om dessa hyresgäster, hon kallar dem för råttor, men det är ju löjligt, för de är små och söta möss bara. På somrarna kommer en invation av myror, och dom är också riktigt söta, små svarta saker, men dom bits inte.

Det finns två hallar i våningen. En yttre och en inre. Den yttre är bäst på vintern. Det finns inget element där och fönstret i denna hall är enkelt så det brukar bli så vackra frostblommor på insidan av detta fönster. Mycket dekorativt! Där hänger barnen kläder. I en korg på väggen ligger sockor, vantar och mössor, i en härlig röra. Man tar sig alltid tid att titta i denna korg för i den rymms allt från smörgåsar till kokta potatisar. Ibland, hör och häpna, hittar man två vantar av samma sort!

Den inre hallen, där mamma hänger sina kläder, finns ett orangefärgat skåp som inte har någon annan uppgift än att ta plats, och det är tjusigt. Ifrån denna inre hall kommer man in i vardagsrummet. Det finns två soffor. En som mamma har haft sedan hon gifte sig för 12 år sedan. Den är turkos och grå. Den andra soffan som är lite sliten på armstödet, det är kul att plocka ut ur innanmätet därifrån, kommer ifrån Mormor och Morfar. Framför den gröna soffan står ett soffbord som barnen i huset har dekorerat med blyerts- och kulspetspennor, samt lite stearin och kaffefläckar. Där ligger oftast en duk som faktiskt är hel och ren i 2 minuter. På golvet ligger en matta, en grå matta med röda ränder och snygga fransar lite här och där. Den är lika åldersstigen som den grå soffan. Brevid den grå soffan står en fotölj som är mycket skön att sitta i om man inte sitter i mitten på den för då får man en fjäder i baken och den skall man ju ha i hatten. Det finns en TV i rummet. Den är alldeles ny. Bara 3 veckor gammal och fungerar! Matbordet är också en raritet. Det får man inte ruska i för då får man äta på golvet, och det är roligt. Stolarna är naturligtvis också arvegods, fattas bara. Dom är sköna och hårda att sitta på fast dom är klädda med tyg från en gammal klänning som har varit Mammas. På bordet ligger en handduk. Mycket snygg handduk. Det finns ett akvarium också. Om man går riktigt nära det så ser man att det finns fiskar i det. Den har fått ett mycket snyggt grönt glas.

Innanför vardagsrummet hittar man verandan som är Mammas sovrum. Det bästa med denna veranda är att om man tänder en tändsticka och går ut på verandan så blåses stickan ut av sig själv. Praktiskt eller hur? Mamma har en jättefin säng som hon fått ärva efter farmor och farfar, den är bred och man kan bara ligga i mitten på den. Skulle man till äventyrs vilja ligga på sidan av sängen går det inte för man rullar genast ner på mitten. Där finns också ett toalettbord, skrivskiva, bokhylla och ett skåp allt i en serie, och det är fullt normala möbler, som Mamma har sparat ihop till. På golvet ligger en rya som en gång i världen var riktigt snygg, men det måste ha varit länge sedan.

Ja det var i storta drag hur det ser ut i detta underbara, normala och helt vanliga hem. Personerna är inte mycket att tala om. Helt normala barn och en helt normal mamma.

Annika 1967 på verandan

***

För mig är det här en underbar och rolig läsning, vi bodde i ett gammalt hus på Lidingö nära Gångsätra skola, huset finns inte kvar idag. Men för mig som barn, existerande inte problem med möbler, avlopp, proppar,  råttor eller myror. För mig var det mitt hem där jag bodde med min mamma och mina bröder. Jag hade nära till skolan, kompisar och fotbolls- resp handbollsplanen och det räckte för mig. Berättelsen väcker bortglömda minnen. Visst var det kallt i hallen, och visst fanns det möss och myror i köket. Men det var också familjemiddagar med hela släkten, julgranen som kläddes på natten innan julafton i hemlighet, och julstrumpan som fylldes och som fanns överfull med tidningar och gotter på julaftonsmorgonen hängande på sängkanten. Min barndom var så lycklig som den kunde vara, och jag hade min mammma och mina bröder nära, mormor och morfar fanns i Hjorthagen som vi ofta hälsade på.

När jag var 15 år flyttade vi från huset till Nacka, då hade mamma råd att köpa en bostadsrätt. Jag fick flytta från kompisar och skola och det var nog mer jobbigt för mig, än att bo i det gamla gula huset.