Månadsarkiv: oktober 2013

Vad var det du sa?

broken_heart

Jag levde i 26 år tillsammans med den man som också är biologisk pappa till båda mina barn. Och nu känner jag att det är dags att säga ifrån.

Vi var unga när vi träffades och efter ett par år gifte vi oss och bestämde att vi skulle skaffa barn tillsammans, ca 9 mån efter bröllopet kom vårt första barn, en liten tjej som blev högt älskad. Redan två år efter kom vårt andra barn, en son, som föddes samma dag som sin storasyster, även han älskad och efterlängtad.

Att bli ung mamma är inte alltid det lättaste, men man lär sig under vägens gång hur man ska göra saker och ting, vissa saker blir bra, andra saker blir mindre bra och en hel del kunde bli kaos.

Mitt liv med mina barns pappa var höga berg och djupa dalar, och ganska destruktivt. Men jag älskade och skyddade alltid mina barn och fanns alltid där för dem oavsett var han befann sig i sitt liv.

Efteråt har jag fått veta att han var konstant otrogen från ett par månader innan vår son föddes till ca 3 år innan vi bröt upp totalt, alltså i ca 20+ år.

Det värsta i det hela var att han körde med min-fru-förstår-mig-inte, vi har aldrig sex, stackars mig som alltid jobbar och sliter för dem och får ingenting tillbaka.

Grejen var den att jag gav honom allt, jag tog hand om barnen, jag tvättade, städade, lagade maten, betalade räkningarna och såg till att vi gjorde roliga saker på vår gemensamma fritid, ja så hade jag ett heltidsjobb också. Han jobbade med det han gillade, körde buss, långtradare och taxi, på de arbetstider han ville ha, och han hade vår gemensamma bil 100%. Jag åkte alltid kommunalt till och från jobbet och alltid tillsammans med barnen när jag och barnen skulle göra något, jag kunde/fick aldrig ta bilen för att underlätta transporten med t ex barnen eller handla mat.

Han dövade sitt samvete med att alltid sticka till mig pengar eftersom han skulle jobba och inte hade tid att följa med, när barnen blev större gjorde han samma sak med dem för att slippa engagera sig.

Vad jag inte då visste, att han hade inte alls arbetstider fr kl 14 på eftermiddagen till kl 6 på morgonen, 6 dagar i veckan, utan han umgicks med sina kompisar och älskarinnor.

I början var jag vansinnigt förälskad i honom, efter hand blev han en plånbok som kunde tillfredsställa mitt shoppingbehov, i slutet en psykisk- och verbal misshandlare som hade knäckt mitt självförtroende och som gjorde att jag inte vågade ta mig ut det destruktiva förhållande vi levde i. Jag var ju inte värd bättre än det jag var i, vem ville ha mig, fet och ful och som inte kunde någonting.

Tack och lov för internet. En väninna till mig hade börjat chatta på olika sajter och jag tyckte hon var patetisk, men jag blev nyfiken och hamnade på en jättetrevlig chattsajt, där jag lärde känna många trevliga människor varav en del som jag träffade i verkliga livet också.

Jag fick tillbaka mitt självförtroende, gick ned i vikt och började träna. Och till slut kände jag – enough is enough – och när han frågade mig: Du vill inte leva med mig längre? Svarade jag ärligt: Nej det vill jag inte. Det var den total brytningen mellan oss.

Till saken hör att barnen hade tjatat i många år innan att jag skulle skilja mig från deras pappa eftersom de såg hur dåligt de var mellan oss.

Det som hände sen vill jag helst bara glömma, han flyttade ut, men började istället att hota mig och nära anhöriga runt mig. Han skulle döda mig, misshandla mig och göra mitt liv till pest i största allmänhet. Vilket han också gjorde.

Han fick en depression och sökte hjälp på öppna psyk, när jag ringde till dem för att prata med dem om hans hot mot mig, fick jag skit tillbaka. De var jag ju tvungen att förstå att när hans stöd i livet försvann var han ju tvungen att försvara sig på något sätt. Till syvende och sist var allt mitt fel, precis som det hade varit under hela vårt förhållande, han tog aldrig ansvar för något, varken familjen eller sina egna handlingar.

Jag träffade JK som också blev mitt stöd, som hamnade i en djävla soppa rent ut sagt, men han fanns där, i vått och torrt. Och jag växte ytterligare som människa och kvinna och vågade till slut säga ifrån till exet och säga till honom att han skulle behandla mig med respekt som sina barns mamma och sina barnbarns farmor.

Vi inledde något slags väpnat stillestånd, vi kunde träffas och umgås på barn och barnbarns bemärkelsedagar och jag ordnade till och med en födelsedagslunch för honom.

Sen vände det tvärt, han mötte en ny kvinna som tydligen blev svartsjuk (suck) och helt plötsligt var jag ‘the bad guy’ – igen. Han sitter och säger till barnen att jag är så taskig mot honom, är spydig och raljerande. Stora frågetecken, har han glömt bort hur han har behandlat mig under alla åren? Till saken hör att jag är inte medvetet dum mot någon, men jag vet att jag kan vara ‘ironisk och rolig’ ibland.

Men nu till det absolut värsta av allt som han har sagt, och som jag har väldigt svårt att förlåta honom för. Han har sagt till båda barnen att han har ångrat att han skaffade barn med mig. Han var för ung och han hade så mycket att leva för och mycket han ville göra innan han band sig (som om han inte gjorde det han ville och reste och jobbade som han ville).

Jag blir alldeles paff!! Det betyder att han ångrar dessa två underbara människor som vi har satt till världen tillsammans och i förlängningen de två underbara barnbarnen som sonen har gett oss.

OCH DET KAN JAG INTE FÖRLÅTA HONOM ATT HAN HAR SAGT

Om han ångrar livet med mig, fine. Men ångra att sina barn, vilken djävla skitstövel rent ut sagt. Och hur känner man sig som barnet till honom när man får höra en sån sak? Eller lyssnar man inte för att skydda sig själv?

Idag mår jag bra men ibland rivs såren upp, speciellt när det här sista dyker upp i diskussioner med barnen. Då blir jag ledsen och sårad. Men jag tar mig vidare, barnen och barnbarnen finns där, de är kvar och de är det finaste jag har skapat. Jag älskar er alla!

Och tack JK för att du finns därför mig alltid, älskar dig!

oh look

4 kommentarer

Under Familj

Plötslig hörselnedsättning

ora_preview

Ibland känns min blogg som en medicinblogg, jag har bloggat om min gastric bypass operation, om min knäoperation och lite grann om hur det är att leva med kronisk smärta som fibromyalgi plus depression. Däremellan försöker jag blogga om det som intresserar mig och det är böcker, film och konst.

För ca 1,5 vecka sedan vaknade jag av att vänstra örat kändes konstigt, det kändes som om jag inte hörde och det surrade skitjobbigt. Men jag gick till jobbet ändå men efter halva dagen var jag tvungen att gå hem eftersom jag blev så trött av allt surrande. På lördagen låg jag hela dagen, helt utslagen av ljudet i vänstra örat, jag var dessutom yrslig och mådde illa. På söndagen mådde jag lite bättre, men jag hörde fortfarande dåligt. På måndagen stannade jag hemma från jobbet, jag kände att det här funkar inte att sitta på jobbet  med surret i örat plus att inte höra, dessutom skulle de komma med vår nya diskmaskin o tvättstapel, så JK kunde gå till jobbet och jag var hemma läste mail och väntade på leveransen, men han stannade också och jobbade hemma.

Jag ringde också till vårdguiden på morgonen och den syrran jag pratade med tyckte det lät som om jag hade vaxpropp (vilket jag aldrig haft i hela mitt liv) så JK åkte iväg och köpte grejer så att jag skulle kunna fixa det. Och det blev ju såklart inte bättre faktiskt nästan värre. Jag ringde vårdcentralen på eftermiddagen och syster där sa att jag absolut inte fick göra några fler försök med att ta bort en ev vaxpropp, jag kunde t ex ha öroninflammation, nu hade de inga tider kvar men hon tyckte jag skulle komma in på den öppna mottagningen på tisdagmorgonen.

Sagt o gjort, tisdag morgon och vårdcentralen nästa, JK följde med mig, eftersom jag kände mig yr och ostadig vågade jag helt enkelt inte att ta mig till doktorn själv. Efter en stunds väntan fick jag träffa en jättetrevlig AT-läkare som tog sig an mig med liv o lust, hon gjorde alla möjliga undersökningar, dels för att utesluta att det kunde vara något neurologiskt. Till slut skrev hon en remiss till Öron- näsa och halsmottagningen på Södermalms Läkarmottagning.

När jag var klar hos doktorn var JK tvungen att åka till jobbet, men eftersom dottern hade opererat halsen förra veckan kom hon in och åt frukost med mig medans vi väntade på att mottagningen skulle öppna så att jag kunde få boka en tid.

Kl 11.40 fick jag en tid till doktorn och när jag till slut kom in till honom gjorde han i stort sett samma typ av undersökning som på vårdcentralen plus att han kollade mina ögonrörelser med en kamera. Han konstaderade att min vänstra öga hängde inte med som det skulle och det var tydligen ett tecken på att man hör dåligt på samma öra.

Han ville att jag skulle komma tillbaka nästa dag för att göra en  hörsetest och träffa honom. Dessutom ville han att jag skulle börja med en stark kortisonbehandling för det kunde hjälpa.

På onsdag förmiddag var jag tillbaka på läkarmottagningen för att göra hörseltestet, det gick bra, tror jag. Och efteråt fick jag träffa doktorn och eftersom de kollar hörseln på båda öronen jämför de det ‘friska’ örat mot det som man tror är dåligt och då visade det sig att jag hörde sämre på det vänstra örat och främst diskantljud.

Doktorn konstaterade plötslig hörselnedsättning. Problemet var att när jag var hos honom mådde jag ganska bra och kände att det här går över. Doktorn frågade om jag behövde något och jag tyckte men äsch allt är ju så himla bra (typiskt mig som alltid ska vara så djävla duktig) och jag fick en ny tid i december för ny hörseltest och besök.

På eftermiddagen kom bakslaget, surra och huvudvärkt och ren o skär utmattning. Jag kände att jag ville vara hemma från jobbet resten av veckan men hade också en hel del att göra så jag kände att jag inte kunde, så jag gick till jobbet på torsdagen och på kvällen var vi på gymmet för vår första instruktion. Jag mådde helt klart piss och undrade hur jag skulle orka fredagen. Jag skulle ha möte med min chef och pallrade mig iväg men kände efter halva dagen att nu går jag hem. Och det var skönt, även om det surrar som fan och det är svårt att koppla av.

Och nu är vi här idag, måndag, läkarbesök på vårdcentralen då jag ska be om att få bli sjukskriven, i alla fall minst på halvtid ett tag frammåt för att orka med.

För nu har jag läst in mig lite på plötslig hörselnedsättning. Man vet inte vad det beror på, det händer, och försvinner det inte efter en vecka, brukar det bli permanent. Har man förlorat diskantljudet, blir det permanent.

Läs mer om plötslig hörselnedsättning, 117.se, wikipedia, karolinska.se.

Avhandling om användandet av kortison vid plötslig hörselnedsättning i Auris

3 kommentarer

Under Hälsa & Skönhet

Sookie Stackhouse-serien av Charlaine Harris

Idag upptäckte jag att det hade kommit  ut ytterligare en bok om Sookie Stackhouse (Död i all evighet) som jag självklart genast köpte.

När jag kom hem vill jag försäkra mig om att det var bok nr 11. Gissa om jag blev förvånad när jag upptäckte att det var bok nr 13.

Inga problem, det är ju bara att kolla vad bok nr 11 och 12 heter på svenska och beställa dem också. Jag kollar in Fenix Urban Fantasys hemsida och blir fövånad då jag ser att boken innan, nr 12 – Dödläge finns att köpa, men ingen nr 11.

Eller rättare sagt, jag vet inte att det är bok nr 12 och att 11 fattar, utan jag är tvungen att gå in på Charlaine Harris hemsida för att kolla hennes bibliografi och upptäcker det.

Så nu har jag skrivit e-post till Fenix för att få veta om och  när de kommer ge ut bok nr 11.

”Hej, jag ser att ni har gett ut bok nr 12 – Dödläge och bok nr 13 – Död i all evighet
men när kommer bok nr 11 – som på engelska heter Dead Reckoning (book 11)

Lite dumt är det väl att missa en bok i en lång serie?”

Lämna en kommentar

Under Böcker / Ljudböcker

Morden i Sandhamn

morden i sandhamn

Morden i Sandhamn är baserad på Viveca Stens roman I de lugnaste vatten. Och som alltid måste man tänka när man har läst boken tidigare att filmen är baserad på boken, alltså den är inte på något sätt korrekt återgiven.

Filmen börjar med att man får se en person bli dränkt från en roddbåt, viktigt är att notera vad båten heter. Sedan får man se hur Nora (Alexandra Rapaport) går ned med sina två barn till stranden, barnen vill inte bada utan leka och Nora går själv i vattnet för att simma. När hon tar sig tillbaka till stranden med ryggsim stöter till någonting och när hon vänder sig ser hon att det är ett lik. Polis tillkallas och från Nackapolisen kommer Thomas (Jakob Cedergren), Thomas som är uppvuxen ute i skärgården.

Det visar sig att Thomas och Nora har gått i samma skola. Nora blir engagerad i mordet och stöter på Thomas lite här och nu till hennes mans förtret. Man anar att det inte är så bra mellan dem och på hans föräldrars 40-åriga bröllopsdag blommar konflikten upp och Henrik (Jonas Malmsjö) klappar till Nora, vilket gör att Nora flyr till grannfrun Signe (Harriet Andersson) och följer med henne ut på havet.
Vem är det som har mördat mannen Nora hittade i sjön, vad har han för samband med Sandhamn och vad hände 1961?
Läs min recension av boken här.
Det som är trevligt är att man fick med en ljudbok till filmen, I den innersta kretsen.

1 kommentar

Under Böcker / Ljudböcker, Film/TV

Häxmästaren av Saskia Walker

Häxmästaren

Häxmästaren av Saskia Walker är den andra delen i Maleficiumtrilogin. Och jag kan verkligen inte förstå att de här böckerna har blivit höjd till skyarna som de mest erotiska. Visst är det sex i boken, men inte är det så att man tappar andan  utan snarare ögnar igenom de raderna för att komma vidare i berättelsen, för de avsnitten har ingenting för att föra historien framåt, absolut ingenting. En klar besvikelse även om andra bokens berättelse ar bättre än den första – Nattfjärilen (läs min recension här).

I denna bok är det brodern till de tre syskonen Taskill som det handlar om. Han bor i en by i södra Skottland tillsammans med andra häxor. De försörjer sig som vagnsmakare och helare. Berättelsen börjar med att Choris kommer till stugan där de bor för att fråga efter någon som kan hjälpa henne att bli fruktsam. Lennox Taskill ser henne och bestämmer sig för att han vill förföra henne, han är även känd som byns stora förförare, det finns ingen kvinna som går säker för honom. Chloris är på besök hos sin kusin efter att ha blivit ivägskickad av sin man eftersom hon inte har gett honom någon arvinge.

Lennox lovar Chloris att hjälpa henne, men hans baktanke är egentligen att hämnas på hennes kusin Tamhas som avskyr häxor och vill döda alla i hela Skottland.

Genom berättelsen får vi följa hur Lennox börjar med cermonierna, förför Chloris trots att hon säger nej, hur de blir förälskade,  upptäckts och flyr, där emellen hittar Lennox sin syster Jessie som även hon letar efter honom och deras andra syster.

Hur ska det gå i tredje boken? Hittar de varandra till slut? Oj vad spännande det ska bli att läsa den tredje boken Havsdrottningen – inte 😉

2 kommentarer

Under Böcker / Ljudböcker

Pasta m kött o zucchini

Pasta m kött foto Joakim Käller

Efter lördagens middag hade vi en hel del matrester över i form av nöt- och fläskkött, zucchini, tomater och vitlökssmör. Och man vill ju inte kasta dyr mat, så här kommer receptet på det vi lagade till middag ikväll. Maten räcker till middag för 2 personer plus 4 matlådor eller helt enkelt middag för 6 personer.

Ingredienser

600 gr kött ( nöt/fläsk/kyckling – vad du har hemma)

1 zucchini

2 lökar (gul eller röd vilket du själv tycker om)

vitlökssmör eller 2 vitlökssklyftor

2-4 tomater

riven ost

1 paket pasta av valfri sort

Så här gör du:

Koka pastan enl instruktionen på paketet.

Skär zucchinin i bitar och löken i skivor, om du väljer att ha vitlök i klyftor, hacka den och stek den tillsammans med zucchinin o löken. Stek i rikligt med olja. Lägg upp på ett fat bredvid.

Stek köttet, krydda med valfria kryddor. Skär tomaterna i bitar.

När pastan är klar, skölj av den i ett durkslag, lägg vitlökssmöret (eller bara smör) i botten av pastakastrullen, låt smälta lite, häll över grönsaksblandningen, tomaterna och köttet i kastrullen, häll tillbaka pastan, krydda m nymalen svartpeppar. Rör om så att pasta och övriga ingredienser blandas väl.

Servera direkt medans det är varmt, ställ den rivna osten på bordet så att var och får ta så mycket de vill ha.

Drick ett gott rödvin till och sug upp sista resterna av såsen med ett gott bröd.

Smaklig måltid.

 

2 kommentarer

Under Recept & Mat