Pacific Rim

pacificrim

Pacific Rim är en sci-fi film som där hotet från den yttre rymden inte kommer från himlen utan från underjorden. Det har skapats en spricka på havets botten som också är en dimensionsbarriär och det kommer upp stora monster som attackerar jorden och dess befolkning. För att kunna bekämpa dessa stora monster har man skapat egna stora monster, attackmaskiner som styrs av två stycken människor.

Från SF.se: ”Det började med att enorma monster plötsligt kom som från ingenstans och plågade mänskligheten med härjningar, som kostade miljontals människoliv och hotade utarma jordens resurser. För att stoppa dessa kaiju började världens nationer att bygga jättelika robotar, jaeger, som med mänskliga piloter bekämpar monstren med en kombination av råstyrka och intuition. Men inte ens en armé av jaeger kan stå emot de skoningslösa kaiju. Kriget är nästan förlorat när man sätter sitt sista hopp till en skrotad jaeger som måste styras av en pensionerad pilot och en ung rekryt. Människans tid på jorden verkar närma sig slutet.”

Någonting som jag funderat över är varför alla framtida sci-fi filmer alltid utspelas i ett degenerat Japan eller Hong-Kong?

Men till filmen, vad tycker jag? Jag hade låga förväntningar på filmen eftersom jag inte är en stor fan av del Toro som regissör. Men jag blev överraskad, visst det är ingen film som jag tänker att vad synd att jag har sett den då har jag inte den att se fram emot, men det var en helt okej sci-fi film, även om ca 75% av filmen består av slagsmål mellan utomjordiska monster och jordiska metallmonster.

Många kända namn finns med på rollistan och det verkar som del Toro har en favorit i Ron Perlman som i denna film spelar Hannibal Chau – en asiatisk svartabörshandlare.

Det jag tycke förstörde det mäktiga, mystiska, svarta i filmen är de två vetenskapsmän (Dr. Newton Geiszler (Charlie Day) och Gottlieb (Burn Gorman) ) som är två nördiga och extremt skämtiga typer som har rappa och ‘roliga’? repliker, allvaret med hotet från underjorden försvinner lite med dessa två rollfigurer.

Det finns ett avsnitt i filmen som jag tycker trots allt visar på del Toros storhet, det är berättelsen om Mako Moris (Rinko Kikuchi) förlust av föräldrarna, som man får se när hon kopplas samman med Raleigh Becket (Charlie Hunnam). Där man ser den lilla flickan gråtande på en söndertrasad gata i Tokyo och det stora monstret kommer och hur hon springer, gråter och försöker gömma sig bakom en sopcontainer. Det är mäktigt och gripande.

 

 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Film/TV

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s