Månadsarkiv: januari 2013

#poly Artikel i Allas nr 4 2013

I höstas blev jag o JK intervjuade för tidningen Allas. Här är resultatet

Allas 1

Allas 2

Allas 3

Och så här ser artikeln ut, lite mer lättläst.

Text av Agneta Larsson. Foto av Tommy Persson

Att vara förälskad är en oslagbar kick, just nu svävar jag omkring på små lätta moln.

Annika Käller ler och berättar om mannen hon just börjat flirta med. Hemma finns hennes sambo Joakim, men han vet redan allt om hennes nya förälskelse. Både Annika och Joakim är polyamorösa och tillåter varandra att ha flera kärleksrelationer samtidigt.

Vi träffas på ett indiskt tehus i Gamla stan i Stockholm och dricker grönt te tunna porslinsskålar. Annika har bekväma jeans, t-shirt och bakåtkammat, grått hår.

– Jag vill visa att vi polyamorösa är som vilka Svenssons som helst, säger hon.

Att ha flera paralella partners uppfattas ofta som kontroversiellt och polyamorösa brottas fortfarande med en fördomsfull omgivning. Det var först i början av 2000-talet man började prata mer om polyamori i Sverige, och i dag vetman inte exakt hur många som lever som poly. De flesta är försiktiga och har inte vågat komma ur garderoben än, tror Annika. För henne finns det bara fördelar med polylivet.

– Jag och min sambo begränsar oss inte till en enda relation utan tillåter oss att bli kära i andra. Jag kan bejaka känslan av förälskelse, men älskar inte Joakim mindre för det. Och jag behöver inte lämna honom, för vi betraktar ju inte det här som otrohet.

Annika använder istället ordet ”medglädje” när hon pratar om polylivet – att kunna dela med sig av allt man upplever när man går in i en ny relation och vara glad för att ens partner blir älskad av någon annan. Med Joakim kan hon prata om den första förälskelsen, de kan fnissa tillsammans som två tonåringar, diskutera öppet om hur de ska tolka blickar och flirtiga inviter de fått av andra.

– Men vi kan förstås också gråta ut hos varandra. När Joakim blev dumpad av en kvinna han träffat under en period var det jag som tröstade honom.

Annika, 56, visste redan i tonåren att hon var polyamorös, ”det fanns ju så många att bli förälskad i”, som hon uttrycker det. Men när hon var ung försökte hon anpassa sig mer efter normen, hon förväntades gifta sig och få barn. Och tanken var också att hon skulle gifta sig när hon var 18, men innan bröllopet började Annika studera på en folkhögskola.

– Där blev jag  förälskad i olika killar som jag också hade sex med. Då bestämde jag mig för att jag ville fortsätta leva så och gjorde slut med min fästman en vecka innan bröllopet. Jag ville ha flera relationer samtidigt, men visste inte att det fanns ett namn för det då.

Senare i livet levde Annika i en monogam relation med en man som hon också fick sina två barn med. När äktenskapet slutade i skilsmässa  träffade Annika fjorton år yngre Joakim som hon bor ihop med sedan 10 år. Det var hon som föreslog att de skulle prova att leva polyamoröst, något som Joakim först värjde sig mot. Han ville ha Annika för sig själv. Men efter att ha lyssnat på en föreläsning om polyamori på Pridefestivalen bestämde de sig för att gå med i en samtalsgrupp för att lära sig mer. Här diskuterades hur en öppen kommunikation ofta är förutsättningen för att leva polyamoröst. Det krävs också att man har en ärlig diskussion om vilka förväntningar man kan ha på respektiva relation.

– De polyamorösa nätverken kan förstås se olika ut, berättar Annika, men vanligast är att alla partners känner till varandra och det är så hon och Joakim har bestämt sig för att leva.

Annika erkänner att svartsjukan var ett stort problem i början. Hon minns känslan när Joakim började få mejl från andra kvinnor och framför allt när han började dejta en kvinna som var 30 – då hon själv var 25 år äldre.

– Jag tänkte ”Gud, vad gammal jag är!”, skrattar hon. Men sedan insåg jag att jag bara var löjlig och att det handlade om mina egna rädslor. Det är ju ändå naturligt att bli förälskad eller sexuellt attraherad av andra under en lång relation, det händer alla. Och vill Joakim lämna mig för en yngre kvinna så kan jag ju ändå inte hindra honom.

Men jag vet att han har tillräckligt med kärlek så att det räcker både för mig och andra partners.

Annika ser Joakim som sin huvudsakliga partner. De bor ihop, har delad ekonomi och det förändras inte även om de träffar andra.

– Det är Joakim som kommer i första hand, understryker Annika. Om det skulle hända honom något, om han skulle bli sjuk till exempel, skulle jag släppa allt jag hade för händer för att ta hand om Joakim.

Men att bli förälskad är inte svårt, menar Annika, det svåraste är att hitta en partner som också kan tänka sig att leva polyamoröst. I somras träffade hon en man som hon flirtade med, och som visste att hon var poly. Hon bjöd hem honom på middag när Joakim var hemma och över köksbordet ställde hon frågan: ”Kan du tänka dig att bli min nya pojkvän?”

– Det kanske inte var så lyckat, han blev väldigt generad och nästan chockad eftersom Joakim var där, ler Annika. Han berättade snabbt att han själv är monogam och föredrar att träffa en kvinna i taget.

Annika tycker att hon ibland fungerar både som pionjär och lärare. och mycket tid går åt till att förklara. Många ser det som en ursäkt för otrohet och en möjlighet att ”ligga runt”. Andra förväxlar det med polygami, termen för månggifte.

Som exempel tar Annika en man som hon blev förälskad i redan vid första dejten. De började träffas men han mejlade senare och erkände att han var sambo sedan femton år. Annika bröt direkt eftersom hon inte ville smussla eller bara finnas till hands när det passade honom.

– En del män tror att man är ute efter ett hemligt äventyr. Men förutsättningen ska är ju att Joakim och alla inblandade känner till varann.

Att leva polyamoröst kräver både tid och planering och Annika och Joakim delar en kalender på nätet med de personer de har kärleksrelationer med. Här kan alla gå in och se när respektive person träffar varandra.

– Som poly kan Joakim och jag göra olika saker med de vi träffar. Joakim älskar till exempel opera vilket jag inte vill följa med på, så då kan jag odla mina intressen med andra män.

Det kan vara en svår balansgång att veta vem man kan avslöja sin livsstil för. Annika, som jobbar som sekreterare, har berättat för några få arbetskamrater. De tog det bra, tycker hon, och kommenterade att de aldrig skulle klara av att leva poly eftersom de är så svartsjuka. Hennes vuxna barn vet förstås, liksom hennes 75-åriga mamma.

På Västerbrons räcke finns en märklig samling hänglås. Traditionen med låsen sägs komma från Kina ursprungligen, där par sätter fast ett hänglås vid en bro och sedan slänger nyckeln i vattnet, en handling som ska symbolisera evig kärlek.

Just där låsen hänger har Annika, Joakim och andra polyamorösa samlats till en manifestation. De vill visa att det finns många olika sätt att ha relationer på och deras tanke är att knyta fast band i olika färger som kan fladdra fritt i vinden ovanför hänglåsen.

– Vi behöver inte låsa in vår kärlek, den räcker till fler än en partner, säger Joakim.

– Det kändes stort, säger Annika och ler samtidigt som hon är tårögd. Det här visar att kärleken inte är statisk, den förändras hela tiden, liksom banden som kan knytas upp och knytas om.

Största fördelen med att leva polyamoröst är att han och Annika kommit varandra närmre, menar Joakim. Men liksom Annika erkänner han att han varit svartsjuk i början.

Han var rädd för att Annika skulle lämna mig om hon började träffa andra.

– Men jag insåg snart att det var löjligt att jaga demoner och hela tiden oroa sig för att man inte räcker till. Nu är vi mycket kärare i varandra när vi tillåter oss att vara oss själva istället för att försöka passa in en norm som andra har bestämt. Vi har också blivit bättre på att prata öppet om känslor och problem. Och så kan jag glädjas med Annika när hon blir kär, det syns direkt. Då ler hon hela tiden och blir så där flickaktig, skrattar Joakim.

Men kan man verkligen älska flera personer samtidigt och lika djupt? Att skapa närhet och förtroende tar tid och förutsättningen är att då att deras partner också ska kunna umgås med varann, annars kommer det inte att hålla i längden, menar både Annika och Joakim. När de har djupare relationer som de vill satsa på skulle de vilja bo ihop med sina respektive partners.

– Vår dröm är att träffa en annan man och kvinna som vi kunde ha kärleksrelationer med och bo ihop alla fyra. Det skulle betyda att vi kunde dela allt – även sex, säger Annika.

2 kommentarer

Under HBTQ / Feminism

Django Unchained

Django Unchained

Django Unchained är Inglourious Basterds i cowboy-kläder.

Intet nytt under solen och speciellt inte om det är en Tarantiono-film. Den har blivit höjd till skyarna av de svenska kritikerna och är det något man har lärt sig så är det att gå inte på en film som svenska filmkritiker gillar, för det är bara de som förstår sig på filmen.

Och det är exakt samma med den här filmen, visst man kan titta på den och bara se på bilderna och se att det är en splatterfilm, där blodet hoppar och skuttar runt hej vilt på bioduken, med en historia där skådespelarna skriker nigger hela tiden.

Men vad vill Tarantino egentligen med filmen, jag vet inte, men kritikerna vet  tydligen.

2 timmar och 45 minuter lång och det är långt, jag t o m somnade mitt i, och då är det riktigt riktigt illa. Det vet jag inte när det hände senast när jag var på bio, om det någonsin har hänt.

Många bra skådespelare finns med i filmen och Tarantions nya kelgris har en stor roll – Christoph Waltz som Dr King Schultz.

Tarantino har också börjat göra en Hitchcock, alltså att han själv är med en kort stund i sina filmer.

3 kommentarer

Under Film/TV

Jack Reacher

jack reacher

I fredags var vi och såg Jack Reacher, en film som är baserad på böcker av Lee Child, just denna bok heter Prickskytten på svenska.

När vi första gången skulle se filmen var vi på Rigoletto på Kungsgatan men efter en timme pajade filmen, då hade vi fått se svarta filmsnuttar med jämna mellanrum, men till slut gick det inte att se filmen alls, visst fick vi pengarna tillbaka och biocheckar som plåster på såren, men vill man gå på bio vill man inte direkt gå hem efter en timme.

Som sagt vi bestämde oss för att göra ett nytt försök och den här gången fick vi se hela filmen. Det var väl inte riktigt en typisk ‘Tompa’-film, utan mer Die Hard möter Mission Impossible.

Jack Reacher är en fd militärpolis som blir kallad som vittne till en polisutredning, en fd prickskytt har skjutit ned 5 helt okända personer.

Men ingenting (så klart) är som det ser ut att vara, här möter vi korrumperade politiker och poliser, rysk maffia och bleka blondiner.

Var filmen bra? Nja, den funkade, men inget som man kommer att tänka på om en månad.

Och för dem som gillar den här filmen, ni kan vara säkra på att det kommer fler, Hollywood har ju en faiblesse för att göra en serie av långfilmer, och eftersom Tom Cruise verkar ha övergivit Mission Impossible filmerna så är väl Jack Reacher hans nya persona.

1 kommentar

Under Film/TV

Hope Springs

hope-springs

Hope Springs är en feel good film med Meryl Streep och Tommy Lee Jones i huvudrollerna.

Kay och Arnold har varit gifta i över 30 år, har varsitt sovrum och separata liv. Kay vill att de ska ha ett samliv igen och bestämmer sig för att de ska åka till en terapeut (Steve Carell) för att få hjälp. Arnold stretar emot men Kay bokar rum och flyg och betalar med egna sparade pengar.

Filmen är lågmäld och eftertänksam, man kanske tror att det är en komedi man ska få se, och visst finns det roliga partier, men det handlar mer om ett äktenskap som håller på och falla sönder och hur den ena parten är helt nöjd och den andra krymper för att hon inte får närhet.

Väl värd att se en fredagkväll.

3 kommentarer

Under Film/TV

Terra Nova säs 1

Terra-Nova

JK och jag har precis sett klart säsong 1 av Terra Nova på Netflix. Och det är tråkigt att TV-bolaget inte var intresserad av att göra en fortsättning och att den inte heller gick att sälja till något annat TV-bolag.

År 2149 är jorden utarmad och miljöförstöringen är stor, folk måste gå med masker för att kunna andas och det finns restriktioner om hur många barn man får ha.

Forskarna har upptäckt en tidsreva och man kan åka 85 milj år tillbaka i tiden. Man har skapat en ny koloni och antingen rekryteras folk eller så vinner man en plats i ett lotteri för att få komma till den nya kolonin.

Familjen Shannon har skaffat sig ett tredje barn som upptäcks vid en razzia, när Jim Shannon (Jason O’Mara) inser att de ska ta hans barn ifrån honom överfaller han soldaterna och får därför sitta i fängelse. Under tiden rekryteras han fru Elisabeth Shannon (Shelley Conn) till kolonin eftersom hon är en framstående kirurg. Hon bestämmer sig för att hon ska hjälpa Jim att fly och att de tillsammans ska ta sig till kolonin på den 10e pilgrimsresan.

De måste även komma på hur de ska ta med sig sitt tredje barn Zoe (Alana Mansour) som egentligen inte existerar enligt myndigheterna.

Det riktiga äventyret börjar när de anländer till Terra Nova kolonin, hur ska familjen klara sig bland förhistoriska djur, nya växter och mat och att leva under Commander Taylors (Stephen Lang) befäl?

Det är en spännande sci-fi serier, en av de bättre som har gjorts på länge.

1 kommentar

Under Film/TV