Fatta Eld av Suzanne Collins

Fatta Eld av Suzanne Collins fortsätter där Hungerspelen slutade.

Katniss och Peeta har kommit hem till Distrikt 12 och de har fått sina nya hus, men livet är inte som det var innan spelen.

De är bevakade och deras gamla vänner har tagit ett visst avstånd. Dessutom måste de åka ut på turné och besöka alla distrikten och vara med på olika evenemang och TV-program.

En dag får Katniss besök av presidenten. Han har åkt ända från huvudstaden för att personligen varna och hota Katniss från att försöka sig på någonting och tvingar henne att gifta sig med Peeta.

Det är också snart dags får nästa slåtter, det är dessutom ett kvartalsekelkuvning, det tredje, alltså 75 år sedan upproret kvävdes och distrikt 13 förstördes.

Uttagningen blir inte vad man trott och spektaklet är igång. Boken slutar på ett sätt som gör att man måste läsa sista boken, och det är tur för mig att jag redan har den hemma.

Jag har en fobi

Jag har kommit på att jag har en riktig fobi, jag tycker hår är äckligt.

Då menar jag inte hår på huvudet, utan övrig kroppsbehåring, och speciellt om hår hamnar någon annanstans än på kroppen.

Först så tycker jag att mycket hår på kroppen är äckligt, det får mig att rysa och få äckelkänslor.

Sen tycker jag att t ex hårstrån lite här och där är äckligt.

Som t ex i handfatet, eller i eller på avloppsbrunnen i duschen, på toalettsitsen och allra värst i maten.

Om jag går in på toaletten på jobbet och ser att det ligger ett hårstrå på toalettsitsen då blir jag så äcklad så att jag nästan kräks.

Jag måste då göra rent hela toan för att själv kunna sätta mig på den.

Om någon annan t ex använder min hårborste, kastar jag den, jag kan inte borsta mitt hår om någon annans hår finns i den.

En vän till mig använde min borste utan att fråga, när hon var klar frågade hon om det var okej, jag sa till henne du kan ta borsten, jag har fler.

Så nog har jag en riktig fobi när det gäller hår, bortsett om det sitter på huvudet, fast det beror på det också, jag avskyr t ex när tjejer sitter på bussen eller tunnelbanan och slänger med håret eller håller på med det och det finns ‘risk’ att jag ska få hennes hår eller ‘hårdamm’ på mig, då blir jag totaläcklad och måste flytta på mig.

Och så har vi då hår i maten, när man går på restaurang och du upptäcker att du har fått någons hårstrå i munnen, kan det bara bli värre? Då behöver jag koncentrera mig så att jag inte kräkas rakt ut eller ställer mig upp och bara skriker. Så äckligt är det för mig.

Bara att skriva den här bloggen gör att jag ryser i hela kroppen.

Däremot den här diskussionen som var i samband med Melodifestivalen om den kvinna som hade hår under armarna det är inget som jag personligen bryr mig om, hår under armarna eller hår på benen för en kvinna är ett fritt val.

Jag kan inte ens förmå mig att leta efter en bild med hår på något äckligt ställe för att sätta in i bloggen.