3D-film en hysteri

De amerikanska filmbolagen har fått 3D hysteri.

Istället för att göra ny bra film, dammar man av gamla filmer och gör om dem till 3D.

Skulle dom bli bättre för det?

Varför slösa pengar på att göra om dem till 3D istället för att låta publiken få ny film?

Det finns t o m TV-tillverkare som har presenterat en 3D-TV, jag baxnar.

Jag har bara varit på en 3D film sen den ‘nya’ tekniken infördes och det var Hugo, och jag måste säga att inte gav det mig någon speciell filmupplevelse. Jag hade helt klart föredragit att se den som man brukar för att slippa den extrema huvudvärk jag fick.

Att inbilla publiken att figurerna hoppar hur bioduken tycker jag bara är löjligt.

Jag tycker att man kan lägga ned det här projektet, för var det vibrerande biosalonger med extrema högtalare, ny är det specialglasögon för att man ska få ett ‘djup’ i filmen. Tack men jag föredrar i så fall djupa filmer.

Vad blir nästa påhitt?

 

#poly Att berätta för mamma

Blogg skriven på polyheart 11-11-12

Idag var jag med min mamma, dotter, JK och ex på kyrkogården för att sätta ljus på min mormor o morsfars grav och på min styvpappas grav.

Mormor skulle ha fyllt 100 år idag och min pappa 81 år imorgon.

Det var en trevlig om än sorgsen stund att minnas de som inte längre finns ibland oss.

Efteråt åkte vi för att fika och min mamma frågade mig vad det var jag skulle göra imorgon.

Jag hade berättat för henne att jag o JK skulle åka och titta på en konferensanläggning.

Jag berättade att vi skulle till ett vandrarhem inför en konferens som vi skulle hjälpa till att anordna nästa sommar.

Jaha inte för jobbet alltså?

Nej utan för en förening som vi är med i.

Då ville hon veta vilken förening och jag berättade att det var väl egentligen inte föreningen, utan vi var några som privat engagerar oss men vi var med i samma förening, Polyföreningen.

Poly? frågade mamma.

Ja för flersamma relationer var mitt svar.

Jaha var henne svar.

Sen pratade vi om lite annat och sen förklarade jag för henne lite mer vad vi gjorde, om polyfika och samtalsgrupper.

Hon lyssnade intresserat och jag frågade henne också att du bryr dig väl inte speciellt?

Nej verkligen inte var hennes svar, varje person ska göra det som känns bra för dem och som gör dem lyckliga.

Så kom jag ut för min mamma (som är 74 år)och jag är glad att hon är min mamma och uppfostrad mig till den person jag är idag.