Frikänd

Den läkare som har stått åtalad för att ha dödat den dödssjuke 3 månaders babyn är nu frikänd.

Det är skönt att rätten har kommit fram till att det är utom all rimlig tvivel att hon inte har gett babyn en dödande spruta.

Men… ska verkligen föräldrar som vill att deras dödssjuka barn ska lida ytterligare några dagar få göra på det här sättet?

Att polisanmäla läkaren och sjukhuset för att de vill ha svar på frågor.

Kan man inte ha samtal med personalen för att få svar på sina frågor, har det här lindrat deras sorg, att förstöra en annan människas liv?

Läs mer i Aftonbladet, Expressen, DN, SvD

Men än en gång väcker det här frågan om aktiv dödshjälp till dödssjuka människor. Det är helt okej att  hjälpa ett gammalt och sjukt djur att somna in, men det är inte okej att hjälpa människor.

Varför?

Vad är vi så rädda för? När livets slut ändå är nära, måste det vara skönt att få somna in utan smärtor, när det inte finns något mer här i livet att få, att vara bunden till en säng i ständiga smärtor, om man då vill välja bort livet, måste man få göra det. Det är barmhärtighet.

Detsamma gäller när barn föds som är bortom all hjälp, låt dessa små stackars varelser få somna in, istället för att förlänga lidandet med alla tillgängliga hjälpmedel.

Och jag är inte på något sätt för att hjälpa folk med ångest och /eller depression att dö, det är något helt annat, som oftast kan avhjälpas med terapi.

Läs mer om dödshjälp på wikipedia

Många organisationer, speciellt handikapporganisationer är rädda för att folk skulle tvingas till självmord. Självklart skulle det tänkesättet inte ens en gång få förekomma.

Min tanke är att när man är vid sina sinnes fulla bruk och myndig kan skriva ett slags testamente, typ som en organdonation, där man frånsäger sig möjligheten till upplivning och om man får såna skador så att man inte kan återgå till sitt gamla liv, eller till ett värdigt liv, ska möjligheten till assisterat självmord (aktiv dödshjälp) kunna fås. Eller när ett sjukdomsförlopp har gått så långt att det inte finns någon återvändo, ska jag som en vuxen och myndig person själv få välja när jag vill dö.

Det är aldrig någon annan som ska kunna ta det beslutet åt en.

Bra är ju också att man har pratat med sina anhöriga vad man vill och hur man känner så att de är väl införstådda med det.

Om man vill stödja arbetet med aktiv dödshjälp kan men bli medlem i RTVD – Rätten Till en Värdig Död

Annonser

3 kommentarer

Filed under Hälsa & Skönhet

3 responses to “Frikänd

  1. Sofie

    Det ligger något i det Joakim skriver, vi tror att vi är odödliga idag och när döden står för dörren stänger vi den ofta ute, tror att vi kan övervinna allt. Men det kan vi inte, döden kommer när den kommer oavsett vad vi tycker om det. Å lidande är hemskt, det måste vara fruktansvärt att stå bredvid och se någon lida. Hur kan man då vilja förlänga det?

    Sen tänker jag på en annan sak, det finns många gamla människor som bestämmer när det är dags. Dem slutar helt enkelt att äta och dricka, oftast gör man inget åt det utan att se till att övergången är så smärtfri som möjligt. Vad är skillnande med ett litet barn som lider? Det är klart att det är hemskt att små bebisar eller barn dör men samtigit, är ett par dagars lidande till verkligen bättre?

    Gilla

  2. Jag håller med dig i allt du skrev.

    Skönt att hon blev frikänd. Tyvärr kommer det väl att hänga över henne resten av hennes aktiva tid.

    Gilla

  3. JK

    Jag tror att mycket av orsaken till att det gick så snett i detta fallet och att många vill ha liv till vilket pris som helst är att man i dagens moderna samhälle avlägsnat döden från vår vardag.
    Man kan se på tv men det är inte samma sak.
    Men borde från när barn är små prata om döden och tankar kring detta.
    Vad det innebär för olika människor. Att blunda för det oundvikliga gör man våld både på sig själv och den som lider. Det kanske låter grymt att säga det men viljan att hålla fast vid barnet trotts lidandet är en egoistisk tanke.
    Man får behandla sin egna smärta senare. Vid det här tillfället var det det lilla oskyldiga barnets lidande som egentligen borde varit i fokus.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s