Paul

Paul är en sci-fi komedi. Och den är inte kul.

JK och jag hade sett en trailer på filmen, och den var himla kul, men det var det enda som var kul i filmen.

Det är när alien Paul väcker en fågel till liv och sen käkar upp fågeln levande, för han kan ju inte äta en död fågel.

Engelsmännen och sci-fi nördarna Graeme och Clive gör sitt livs semester, genom att följa Comic-Con på de olika städerna de har konferens i, dessutom hyr de en husbil för att turista i area 51.

Och självklart blir allt fel som kan bli fel och lite till. Man försöker skämta om amerikansk dubbelmoral, religion och rasism. Men det faller ganska platt.

Det är många kända namn med i filmen som bl a Sigourney Weaver, Jane Lynch och Jeffrey Tambor.

Metal Tornado

Metal Tornado är ännu en katastroffilm i modern tappning.

Forskare och affärsmän ska tillsammans lanserat ett nytt sätt att få tillgång till billig och outömlig energi genom att ladda ner solstormars energi till jorden.

Men självklart går det fel och det bildas stora magnetiska tornados. Som självklart affärsmännen och investernarna inte vill veta av, medans forskarna kämpar mot tiden och total förstörelse.

Filmen är väl inte helt kass, men den är inte bra heller. Helt okej bakfyllerulle.

Mardröm

Häromnatten hade jag världens värsta mardröm, jag vaknade av att jag grät.

Jag drömde att JK kom och och satt han inte behövde mig längre, han hade genom terapi och poly kommit fram att han var stark och klarade sig själv. Och han hade dessutom bevisat det genom att ställa sig utanför ett högt hyreshus och fråga alla kvinnor som gick förbi om de vill ha sex med honom, vilket de ville.

Inte nog med att han flyttade från mig, även mina barn och vänner ville inte veta av mig. Jag var alldeles ensam i hela världen.

Och jag var så ledsen och olycklig, och så vaknade jag och storgrät och kände mig verkligen så.

Som tur var fanns JK där, sovandes, men jag väckte honom och fick tröst och vi somnade i varandras armar och tryggheten var återställd.

Jag vet att drömmen inte har något med förhållande mellan mig och JK att göra, eller att vi öppnat upp för att vara poly.

Utan på dagen hade jag varit hos ortopeden pga värk i fot och nacke. Och doktorn tror att jag har artros både i fot o nacke. Foten och höger knä röntgades på en gång, men det ska göras en magnetröntgen på min nacke. På fredag är det återbesök till doktorn så då får vi se vad röntgen har visat.

Men för mig var det väldigt jobbigt att höra att jag hade mer artros än det jag har i vänster knä, och som jag ev ska operera i december. Det känns som om hela kroppen faller sönder och jag kan bara finnas i den och titta på.

Polysamtalsgrupp

För två veckor sedan började jag och JK i samtalsgrupp i RFSUs regi.

Igår var andra gången grupperna samlades.

För mig känns det väldigt bra att få samtala med andra polyamorösa människor om att vara polyamorös/relationsanarkist.

I den gruppen jag är med i är vi blandat kvinnor och män i åldrarna från ca 20 år upp till 60 år.

En salig blandning med olika erfarenheter.

En del, precis som jag, är nya som poly, medans andra har levt poly i flera år.

Jag är övertygad om att vår grupp kommer att ha många givande samtal.

Lila dagen

Idag är det lila dagen, det innebär att du bär något som är lila för att visa ditt stöd för HBTQ-ungdomar.

Själv har jag en top som är svart o lila, lila örhängen, lila strumpor, lila halsduk och lila handskar.

Hur tänker man?

I DN kan man läsa om en flicka som har dött pga att hon har fått en gravsten!! över sig.

Min första tanke var hur de gått till.

Sen när man läser artikeln ser man att hon KLÄTTRADE på gravstenen och att hon var tillsammans med sin mamma på begravningsplatsen.

Ursäkta men… hur tänker man som förälder om man låter sitt barn klättra på en gravsten?

Läs mer i Expressen, Aftonbladet

Öppenhet och ärlighet

Sen JK och jag bestämde oss för att öppna upp vårt förhållande och leva polyamoröst har vi haft många tankar och pratstunder om hur man gör för att det ska funka på ett bra sätt.

Bl a så är öppenhet och ärlighet ledord för oss båda två.

Vi pratar om allt och är ärliga om det. Vilket även gäller för de människor som kommer in i vårt liv. Kan man inte prata om det mesta och vara ärliga och öppna mot varandra så bäddar det för misstänksamhet och otrohet.

Som för mig t ex. Jag var på dejt igår, en supertrevlig kille, vi var och spelade boule, tog ett par öl (han inte jag) och pratade i flera timmar.

Det kändes verkligen bra och jag ville verkligen träffa honom igen.

Då idag får jag ett sms från honom om att han är sambo sen 15 år tillbaka, men levt sexlöst i 7 år, men de håller ihop för dottern och ekonomin. Men han har nu bestämt sig för att göra något åt saken (till saken hör att han har varit på kontaktsajten i över 5 år) och söka sex och närhet.

Men eftersom jag pratade om öppenhet och ärlighet på dejten var han tvungen att erkänna för mig.

Och mitt svar var enkelt, sånt är livet, tack och hej.

Jag är inte intresserad att träffa en man som inte kan vara öppen och ärlig, som själv inte har ett öppet förhållande med sin partner eller lever polyamoröst.

Man går väl på sina nitar och säkert kommer jag stöta på lögnaktiga män igen.

Frikänd

Den läkare som har stått åtalad för att ha dödat den dödssjuke 3 månaders babyn är nu frikänd.

Det är skönt att rätten har kommit fram till att det är utom all rimlig tvivel att hon inte har gett babyn en dödande spruta.

Men… ska verkligen föräldrar som vill att deras dödssjuka barn ska lida ytterligare några dagar få göra på det här sättet?

Att polisanmäla läkaren och sjukhuset för att de vill ha svar på frågor.

Kan man inte ha samtal med personalen för att få svar på sina frågor, har det här lindrat deras sorg, att förstöra en annan människas liv?

Läs mer i Aftonbladet, Expressen, DN, SvD

Men än en gång väcker det här frågan om aktiv dödshjälp till dödssjuka människor. Det är helt okej att  hjälpa ett gammalt och sjukt djur att somna in, men det är inte okej att hjälpa människor.

Varför?

Vad är vi så rädda för? När livets slut ändå är nära, måste det vara skönt att få somna in utan smärtor, när det inte finns något mer här i livet att få, att vara bunden till en säng i ständiga smärtor, om man då vill välja bort livet, måste man få göra det. Det är barmhärtighet.

Detsamma gäller när barn föds som är bortom all hjälp, låt dessa små stackars varelser få somna in, istället för att förlänga lidandet med alla tillgängliga hjälpmedel.

Och jag är inte på något sätt för att hjälpa folk med ångest och /eller depression att dö, det är något helt annat, som oftast kan avhjälpas med terapi.

Läs mer om dödshjälp på wikipedia

Många organisationer, speciellt handikapporganisationer är rädda för att folk skulle tvingas till självmord. Självklart skulle det tänkesättet inte ens en gång få förekomma.

Min tanke är att när man är vid sina sinnes fulla bruk och myndig kan skriva ett slags testamente, typ som en organdonation, där man frånsäger sig möjligheten till upplivning och om man får såna skador så att man inte kan återgå till sitt gamla liv, eller till ett värdigt liv, ska möjligheten till assisterat självmord (aktiv dödshjälp) kunna fås. Eller när ett sjukdomsförlopp har gått så långt att det inte finns någon återvändo, ska jag som en vuxen och myndig person själv få välja när jag vill dö.

Det är aldrig någon annan som ska kunna ta det beslutet åt en.

Bra är ju också att man har pratat med sina anhöriga vad man vill och hur man känner så att de är väl införstådda med det.

Om man vill stödja arbetet med aktiv dödshjälp kan men bli medlem i RTVD – Rätten Till en Värdig Död

Vad är jämställdhet?

Tired and buzzy after full day at gender conference. It’s structured to really support detailed criticism and collaboration, similar to my Bello PhD study group. But still ‘gender equality’ is code for women’s equality. I keep thinking their goal is so much more achievable if they involve men. But clearly they haven’t heard men’s gender issues. A useful potential project perhaps…?

En vän till mig som är från Australien är på en Jämställdhetskonferens i Örebro

Ovan är hans reflektion (kopierat från Facebook) över den svenska feminismen och jämställdheten. Han tycker vi har glömt bort männen!! Och det tror jag männen också tycker.

Bankrutt

Grekland är bankrutt, USA är bankrutt, Portugal, Spanien, Storbrittanien m fl länder ligger djävligt illa till.

Skulle USA gå i kvav skulle hela världekonomin krascha.

Går Grekland i kvav kraschar hela EU.

Nu har USA fått vatten på sin kvarn, nu skyller de Grekland och EU på sina problem.

Hur blind får man bli för sina egna fel?