Äntligen sommar, sol och uteservering …

… eller?

För knappast för mig, för som astmatiker kan jag inte sitta ute på en uteservering, eftersom rökarna ockuperar den.

Och med deras stinkpinnar pyr ut giftig rök, får jag vackert sitta inne med min fika.

Nu är det dags att politkerna vågar ta steget fullt ut och förbjuda rökning i folksamlingar, och det betyder uteserveringa, torg, perrronger, busshållplatser osv. Alltså överallt där det står fler än två människor tillsammans ska det inte vara okej att röka.

Vill man röka, får man göra det på speciellt avsedda platser där giftet kan filtreras och inte förstöra hälsan för oss som inte röker. För man måste inte röka för att kunna leva, men man måsta andas för att kunna leva.

Bara för att förstå hur illa det är för en rökare kolla på bilden nedan

PS Jo jag har rökt och det är djävligt gott, men jag väljar att kunna andas framför giftpinnen

Musse Hasselvall

Foto: MARCO GUSTAFSSON

Igår efter min intervju på Handelshögskolan gick JK o jag till Sirap på Surbrunnsgatan för att äta brunch.

På vägen dit på Surbrunnsgatan mötte vi Musse Hasselvall dragandes på sin cykel som vanligt tillsammans med en mörk skönhet.

Alltid sin cykel och en snygg tjej oavsett i vilken stadsdel man möter honom.

Transformers 3: Dark of the Moon

Jag och 250 unga nördar var och såg Transformers 3: Dark of the Moon på 14.40-föreställningen på Sergel igår. Nej vi såg inte 3D utan helt vanlig biofilm, 3D-salongen var knappt halvfull.

Det har gått några år fram i tiden från förra filmen, Sam (Shia LaBeouf) har gått ut college och söker jobb, och eftersom han är en hjälte och räddat världen ska han självklart ha ett jobb i paritet med det, tror han. Men ingen annan bryr sig utan han får till slut ett jobb på en postavdelning där Bruce Brazon (John Malkovich) är hans chef.

Han har också skaffat sig en ny flickvän Carly (Rosie Huntington-Whiteley) som har jobbat på engelska ambassaden och sedan fått jobb som personlig assistent till Dylan (Patrick Dempsey) en miljardär.

Okej vi börjar med det dåliga och det är Rosie Huntington-Whiteley, vad gör hon i filmen, en modell med botoxfyllda läppar så att hon knappt har en enda replik i hela filmen. Det är patetiskt att se att det enda hon gör är att hänga i Shia LaBeoufs arm hela filmen rakt igenom. Nej henne hade de kunnat skippa helt, det är löjligt att stoppa in en ‘snygg’ modell, det gör inget för filmen.

Annars lyste filmen i sin Transformers-anda som den skulle, det goda mot det onda, den lilla mot den stora.

Man får i filmen veta att det amerikanska rymdprogrammet helt byggdes upp pga att något störtade på månen på 60-talet. Man får se inklippta bilder när Kennedy håller tal till senasten och när Nixon pratat med austronauterna på månen. Helt klart en kul grej att de har vävt in det i storyn.

Autobots jobbar för CIA och Deciptions väntar på sin chans att ta över jorden.

Genom en rysk agent får de veta att det finns utomjordingar i Tjernobyl, hela styrkan med Lennox (Josh Duhamel) i spetsen åker dit och hittar en viktig apparat som har varit försvunnen sen kriget på Cybertron. Det visar sig att ett skepp skickades ut från Cybertron i sista minuten för att rädda viktigt material och med skeppet reste också Autobots ledare Senteniel Prime (röst Leonard Nimoy).

En expedition till månen görs och man hittar det kraschade rymdskeppet och Senteniel Prime.

Det är Sam som hela tiden har lösningar på problem och har idéer och förstår mer än CIA (såklart) men ses bara som en liten snorunge som är ivägen.

Men självklart så är han än en gång räddare av världen, men hur det måste du se filmen får att få veta .

Helt klart sevärd film och jag hoppas att man kan göra en fortsättning trots slutet 😉

Sitter här och blir nostalgisk

På 4an gick en reklam för sommarens programledare och jag blev påmind om en av Pugh Rogefeldts låtar – Vandrar i ett regn.

Så nu sitter jag och JK och spelar Pugh på Spotify, sjunger med och blir nostalgisk.

Kolla in på Pughs hemsida

Ny fastighetsmäklarlag

Den 1 juli träder den nya fastighetsmäklarlagen i kraft. Bl a innebär det att en lista över alla budgivare ska delas ut till dem som deltagit i budgivning, förut var det frivilligt och kunde bara göras om alla spekulanter sagt okej.

Det jag inte förstår varför man inte genomför, som är ett krav i t ex USA är att köpare resp säljare har sina egna mäklare. Jag förstår inte hur en mäklare ska kunna stå med ett ben i vardera läger. Vem är han lojal mot? Och hur ska han kunna vara lojal mot både köpare och säljare? Den ena vill ha ett så högt pris som möjligt och den andra betala så lite som det bara går.

Nej för att kunna lita på sin mäklare till 100% måste det även ställas krav att det är olika köp- och säljmäklare.

Läs mer i DN

Grillspett med fläskkött och ananas

Imorse hittade jag ett recpet i DN på Grillspett med fläskkött och ananas.

Att jag blev nyfiken på receptet var pga att vi har ananas kvar från gårdagen, vi hade hittat ekologisk ananas från Costa Rica på MatDax, 2 för 10 kr vilket är extremt billigt.

Jag föreslog till JK att vi skulle försöka oss på att göra det men byta ut fläsket mot kyckling eftersom det var det vi hade hemma. Vi behövde bara köpa lite kryddor som vi inte hade hemma.

Eftersom rätten var för 4 personer, bjöd vi in sonen med sambo o sambos syster till sen lunch vilket de tackade ja till.

Rätten blev jättegod, såsen var exceptionellt god, vi serverade pommes frites till vilket är vår favorit.

Det här är en rätt vi kommer att göra flera gånger, det var inte ens svårt och ananasen blev jättegod när man grillade den, de liksom sötade till sig.

Shanghai

Shanghai är en gammal spionthriller.

Paul Soames (John Cusack) är en specialagent som skickas till Shangai 1941, direkt från Nazi-Tyskland, hans täckmantel är journalist.

Hans bästa vän Conner (Jeffrey Dean Morgan) har precis blivit skjuten i ett bakhåll på en öppen gata och Paul vill veta vem som mördade hans vän. Samtidigt blir han indragen i en komplott mellan kinesiska triaden, japanska officerer och nazi-tyskar.

Vem kan han lita på, vem är vän och vem är fiende?

Det är ingen slötittarfilm, man måste verkligen hänga med från början annars blir allt oförståligt.

Gillar man komplicerade spionthrillers är det här en superfilm, vill man ha enkla slötittarfilmer tar man en annan.

Två filmer och en bok

Storhelger är för oss filmhelger. På midsommarafton såg vi två filmer – the Tourist och Burlesque, dessutom har jag läst klart Nattvandraren och här kommer recensionerna.

The Tourist är en actionkomedi, absolut inte en actionthriller som det står på baksidan.

Filmen börjar med att den vackra Elise (Angelina Jolie) är bevakad och när hon sitter på ett café får hon ett meddelande från sin älskare. Hon ska ta ett tåg och på tåget välja ut en person som är lik älskaren för att förvirra polisen.

På tåget ser hon flera män som skulle passa in, men antingen är de redan upptagna med en flickvän/fru/fästmö eller så är det något annat fel, sen ser hon Frank (Johnny Depp) och sätter sig hos honom.

Frank är en amerikansk matematiklärare som rest till Europa för att sörja sin fru och nu dras han in i ett äventyr utan like av den vackra och sexiga Elise som han blir blixtförälskad i.

Menär allt som det ser ut att vara? Vem är Elise? Vem är Frank?

Filmen har många bra skådespelare förutom Angelina och Johnny, bl a Paul Bettany, Timothy Dalton och Rufus Sewell.

Helt klart sevärd om man inte förväntar sig den värsta action.

Burlesque är en underbar musikfilm, i centrum står Christina Aquileras rollfigur Ali.

Filmen börjar med att man ser Ali i sin hemstad och jobbar på ett café med en usel chef som inte betalar ut hennes lön. Hon bestämmer sig för att dra från stan och plockar ut sin lön från kassan.

Hon sticker till Los Angeles, hittar en liten lägenhet och börjar leta jobb, vilket inte visar sig vara speciellt lätt. En kväll kommer hon förbi nattklubben Burlesque och tar sina sina sista pengar för att betala inträde för att komma in och hon är fast. Där vill hon jobbar, hon frågar bartendern Jack (Cam Gigandet, som man känner igen bl a från Twilight) hur hon ska komma dit på scen och han säger att hon ska prata med Tess (Cher) nattklubbsägarinnan.

Självklart är det inte så lätt att få ett jobb på scenen, hon får rådet att komma tillbaka vid nästa audition, men Ali är en tjej med skinn på näsan och ser sin chans att i alla fall få vara på klubben och börjar servera folk deras drinkar, utan att ha fått okej att jobba som servetris.

Men eftersom det här är en trevlig film så får hon ju självklart stanna kvar på klubben som servetris och under tiden så lär hon sig alla nummer på scenen.

När nästa audition kommer finns hon där och kan alla nummer utantill – såklart. Hon får chansen att uppträda, det är lite rivalitet bakom scenen, en byggherre (Eric Dane från Grey’s Anathomy) vill köpa marken som nattklubben står på, Tess har stora skulder på banken, men främst är det ju självklart Christina Aquileras sång i filmen som är huvudnumret.

Filmen har själ och hjärta, en riktig tjejfilm.

Och då till sista boken som jag har läst klart Nattvandraren av Andrew Taylor.

Det är en kriminalroman i 1700-talets London och Cambridge. Johan Holdsworth har förlorat både sin son och hustrun i drunkningsolyckor och nu har han även förlorat sitt boktryckeri.

Han har skrivit en bok som handlar om spöken och pga den vill lady Anne Oldershaw att han ska åka till Cambridge och utreda vad som hände hennes som som gjorde att han blev galen.

Det är en välskriven bok med bra personporträtt och mycket känslor. Trots att det inte är en blodig deckare förs historien framåt av huvudpersonen och allt det som händer runt omkring. Man förs tillbaka till 1700-talet genom berättelsen och man är där i hälarna på Holderworth och får se allt med hans ögon.

En bok att läsa och sakna när den är färdig.

Glad Midsommar …

… vill jag önska alla mina läsare

Vernissage och Fotografiska museet

Igår var vi på vernissage. En kompis (Lina Eidenberg Adamo) till dottern hade utställning på sina fotografier En midsommarnattsdröm (kolla på Facebook). Det var fina fotografier, det var musik till också som man kunde lyssna i hörlurar, tonsatt av Karin Ström.

50% av intäkterna går till Project Playground. Vernissaget hölls i baren på nyöppnade Story Hotel som ligger på Riddargatan 6.

Idag träffade jag först min jobbcoach Marina för att prata igenom att jag inte fick jobbet på Huddinge kommun, det är aldrig kul att snubbla på mållinjen.

När jag var klar där hade jag bestämt träff med JK och dottern, vi skulle till Fotografiska museet för att titta på Mapplethorpe-utställningen. Vi passade på att köpa oss medlemskap också, vi har redan sett i programmet att det finns fler utställningar vi vill gå på och eftersom det kostar 110 kr i inträde har man tjänat in 495 kr på ca 5 gånger.

Mapplethorpe-utställningen bjöd inte på några direkta överraskningar. Jag såg den stora utställningen när den var på Moderna Museet i början av 90-talet, strax efter hans död.

Jag älskar hans formspråk och att allt han ville med sina bilder var att skapa former, ingen betydelse, inga bakomliggande tankar, bara en blomma, en kuk, ett barn rakt upp och ned.

Efter att ha tittat på Mapplethorpes bilder åkte vi upp till restaurangen för att äta lunch, det är en bra restaurang med god mat och de kan alltid göra något för den som har speciella behov.

När vi hade ätit började vi med att titta på bilderna som fanns i salarna högst upp. Där fick man se fantastiska bilder av Jacob Felländer – I Want To Live Close To You. Han har rest jorden runt och fotograferat städer, på varandra, i varandra om och om igen. Det har blivit helt fantastiskt överexponerade bilder.

De är dramatiskt, våldsamma och skrämmande. Det var värt alla pengarna den här gången att få se de har bilderna. Utställningen finns på två våningar.

Det finns också en intervju-film om hur han har fotograferat.

Du hittar hans hemsida här

Sen blev det dags för Eleanor Coppolas installation A Circle of Memory. Det var magiskt att kliva in i rummet som var klätt med halm och vita små papperslappar satt instuckna överallt.

Det var starka känslor som trängdes i rummet, det blev nästan svårt att andas (och nej jag är inte allergisk mot halm eller damm).

Längst in i labyrinten var ett rum där det sakta rann ned fin sant från taket i en hög mitt på golvet.

Vem som helst kunde skriva en lapp och sätta fast i halmen, det blev väldigt känslosamt för mig, jag började gråta.

När vi var klara på museet gick vi till tunnelbanan och åkte till NK för att traska runt lite, handla midsommarmat och sen åkte vi hem.