Koriander

 

Gillar du koriander? Det gör inte jag, jag tycker det får en äcklig såpig smak i munnen.

Du som gillar koriander, hur tycker du att det smakar?

För mig är det en gåta att man kan tycka det är gott :-), och inte vill jag ‘träna’ mig för att jag ska tycka det är gott.

Det här hittade jag på Niklas mat SVT

”Koriander
Bärfis, parfym eller tvål? Den stackars koriandern är en krydda som får stå ut med mycket skäll. Knepet med koriander är att det är en utpräglad sällskapsjuk krydda som trivs med andra bullriga smaker. Enbart koriander på en stekt kycklingbit smakar inget vidare. Se till att de här smakerna finns med i rätten så går allt lättare – syra, sötma, hetta, sälta.

Börja träna med pyttedoser koriander och öka försiktigt. Det kan exempelvis vara en enkel fruktsalsa serverad som tillbehör till något salt. Till hösten kommer du också vara koriandernörd!

Korianderfrön smakar inte alls lika knepigt som bladen utan har en trevlig ton av apelsin och nötter. De är underbara i tomatsåser och fiskgrytor – och i dina bästa bröd. Köp hela frön, mald koriander förlorar charmen snabbt.

Ngo gai (culantro, mexikansk koriander, saw leaf eller recau) är en underbar bekantskap. Den är mildare och mindre tvålig än koriandern och ger därför bra träning för nybörjare. Du hittar de vackra gröna långsmala bladen på asiatiska butiker.

Lisa Förare Winbladh”

Saxat från Wikipedia

”Koriander (Coriandrum sativum) är en art i familjen flockblommiga växter och den enda arten i släktet. Den förekommer naturligt i Medelhavsområdet och sydvästra Asien men odlas som krydd- och medicinalväxt på många håll.

Det är en ettårig växt som blir cirka 70–100 centimeter hög. Bladen kan användas färska som krydda, men fröna används vanligen torkade. Koriander ingår bland annat i kryddblandningarna garam masala och i vissa curry-sorter. Fröna används även i parfymtillverkning.

Blommorna är små och vita eller vitrosa. Bladen är finflikiga. Det är vanligt att människor tycker att växtens blad, blommor och färska frukter luktar illa. Den sägs ha fått sitt namn av dess lukt som ansågs likna lukten av vägglus, på grekiska koris. När frukterna torkat blir dock både doft och smak aromatisk och mild.

Koriander kommer ursprungligen från södra Europa och Asien. Den har använts mycket länge och omtalas redan i Bibeln där koriander har antagits vara den manna som Gud lät falla från himlen för att mätta israeliterna i öknen. Under antiken användes den för att krydda mat och vin och den kom till Norden med munkarna under medeltiden.

I Kina trodde man att koriander gav evigt liv.”

alternativmedicin kan man läsa följande:

”Koriander

Coriandrum sativum, FLOCKBLOMSTRIGA VÄXTER

Apiaceae

Koriander har genom omfattande odling fått en vid utbredning och påträffas även förvildad såväl i Medelhavsområdet som i Asien och Amerika; dess hemtrakt är förmodligen Främre Orienten. Sedan urminnes tider har arabiska folkstammar utnyttjat örten som krydd- och läkeväxt.

I de antika skrifterna kan man läsa motsägelsefulla uttalanden om koriandern. En del författare ansåg att örten var giftig, andra att den kunde bota pest och epilepsi. Ytterligare andra betraktade den som ett afrodisiakum – eller som ett medel mot okyskhet! En sak är i varje fall klar: de gröna delarna av växten bör inte användas i färskt tillstånd. Den vidriga lukt och smak som utmärker de färska frukterna har givit växten dess namn, av det grekiska ordet koris, vägglus. De mogna, torra frukterna har dock en doft som erinrar om anis. Koriander ingick tillsammans med sennablad och manna i en maskdrivande kryddblandning, ”Pastor Møllers ormethe”, som förr var mycket använd i Danmark och Skåne. Med koriander kryddar man kötträtter, buljong, ättikinlagda grönsaker och potatismos.

Förekomst: En urgammal kulturväxt som även kan odlas i vårt land i skyddade lägen.

Kännetecken: Ettårig, 60-80 cm hög ört. Blad av olika utseende, de nedre parbladiga och uppdelade i breda flikar, de övre finflikiga. Blommor rödlätta eller vita (junijuli) i långskaftade flockar. Såväl allmänt som enskilt saknas svepe. Frukterna består av klotrunda klyvfrukter, var och en uppdelad i två delfrukter. Doft obehaglig hos färsk växt, ungefär som hos bärfis. Då frukten mognar utvecklas dock den angenäma kryddoften.

Använda växtdelar: Klyvfrukter.

Innehållsämnen: Eterisk olja (0,3-1 %) med D-linool (65-70 %), alfa-pinen samt alfa- och y-terpinen.

Medicinsk verkan: Väderspänningsfördelande, stimulerar sekretionen av magsaft och tarmsaft, kramplösande, antiseptisk.

Användning: Den helt dominerande användningen i dag är som krydda och smakförbättrande medel.”

4 kommentarer

Under Recept & Mat

4 svar till “Koriander

  1. Karin

    Intressant. Du har svårt att förstå hur man tycker om Koriander och jag har svårt att förstå hur man inte kan göra det. För mig är det bland det godaste som finns, ren passion! 🙂
    Det verkar som att man antingen hatar det eller älskar det.
    Varför jag älskar det har jag svårt att förklara. Jag känner ingen parfymsmak eller liknande. Man har väl olika smaklökar helt enkelt.

    Gilla

  2. Bengt

    Koriander är en fullständigt vidrig krydda, det smakar ju fotogen om den

    Gilla

  3. Hm, mycket info om koriander. Personligen är jag inte heller så förtjust i det. Men värst är ingefära *urk*

    Gilla

  4. Joakim

    Jag håller med att koriander måste ha starkt sällskap för att inte ta över och förstöra smaken helt.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.