Nu ikväll har har vi varit och sett Public Enemies. En film som handlar om John Dillinger. Och vad ska man säga? Okej Depp är ju alltid bra, men sen då? Det var liksom ingen handling, bara massa bilåkande hit och ditt och pangpang.
Det var synd att filmen inte var bättre än så här, man kunde säkert gjort så mycket mer. Inte en film att se på bio, funkar bättre att sitta hemma i soffan i lugn och ro och se den på DVD.
Vi var på Filmstaden Sickla, när det hade gått ca 1 timme av filmen var jag bara tvungen att gå på toaletten. Smiter ut och in på närmaste toa som ligger precis den bio salong som vi satt i. Automatiskt lyse, magen pajar, så jag blir sittande en stund och lyset slocknar, och där sitter jag på toa i mörkret, viftande med händerna för att det skulle tända igen, inget händer. Hopp-studsar lite försiktigt till dörren, gläntar på den med byxorna vid fotknölarna. *Suck* tur att ingen stod utanför, men den förbaskade lampan tände inte. Det var bara att stänga dörren, backa tillbaka och sätta sig igen, treva runt för att hitta papper, torka häcken, dra upp brallorna, och äntligen kunna öppna dörren så att jag i alla fall kunde få lite ljus när jag tvätta händerna.
Eftersom jag inte hade så mycket att skriva om filmen så är det tur att något hände under föreställningen 😉 så att jag fick något att skriva om.
Jag skriver om allt mellan himmel och jord, tänkvärt, struntsaker, träning, en skada, om barn – stora som små, design och om livet helt enkelt.
Följ mig gärna på bloglovin.
//Ninelin
ninelin.blogg.se
GillaGilla
Din upplevelse på toan var nog mer spännande än filmen 🙂 Jag tyckte den var seg och utan mening.
GillaGilla