I Aftonbladet har de skrivit flera artiklar om att leva med en mycket yngre partner. Många av läsarna tycker att det är ‘äckligt’. Konstig reaktion, eller är de bara avundsjuka för de inte har fått ‘chansen’?
Jag lever med en man som är 14 år yngre än jag, vi träffades för snart 7 år sen via Vildawebben. Jag var 46 år och han 32 år, ingen utav oss var ute efter ett fast förhållande.
Vi ville bara träffa någon att ha kul med och jag var relativt nyseparerad efter ett 26 år långt förhållande. Så som ni kanske förstår var intresset speciellt högt att bli tillsammans med någon igen, friheten luktade gott.
Men vi träffades, fikadejtade, middagsdejtade, gick på bio osv, och helt plötslivt var det vi och efter ca 2 mån flyttade vi ihop, efter 4 mån var vi förlovade och efter 9 mån var vi gifta.
Självklart har det varit med- och motgång som i alla förhållanden, men ålderskillnaden har vi inte märkt speciellt mycket av. Jag var nog den som hade mest åldernojja, vad skulle barnen tycka, kompisarna o mamma. Men ingen har brytt sig och det gör inte jag heller längre.
Mina barn sa t o m till mig att de har inte blivit uppfostade att lägga sig i mitt liv, med andra ord jag var vuxen nog att välja själv och de har alltid gillat mannen och idag är han en bra extrafarfar till barnbarnen.
Bland våra vänner är det bara två som har reagerat konstigt, en väninna till mig sa att nu har ju äntligen fått tag i ett litet lammkött. Och en väninna till mannen lutade sig fram till mig på en fest då jag träffade henne första gången och frågade hur det var att ligga med lammkött.
Konstigt att båda använde ordet lammkött, jag menar mannen är en människa av kött o blod, och lammköttsbeteckningen är ganska så förnedrande, precis som om han inte hade egen vilja. Ska man fråga honom hur det är att vara med kamelkött då? (vet iofs inte om kamelkött är segt)
Läs mer i Aftonbladet
Första julen 2002 på Mallorca
Gilla detta:
Gilla Laddar in …