Då har man sett årets mest hajpade film. Och vad ska man säga? Jag tycker det är en poetisk kärlekshistoria mellan två utstötta barn.
Den var inte som boken, det var mycket man tappat bort och lite ändringar. Jag blev förvånad när jag såg att det var John Ajvide Lindkvist som hade skrivit manus. Så han har väl gjort de ändringar han tycker passar.
Men man ska ju alltid tänka på att en film är baserad på en bok och inte en kopia.
Jag tycker filmen var bra, jag tror jag förstod mer av filmen eftersom jag läst boken. Men man kanske får en annan upplevelse om man inte läst den, svårt att veta eftersom jag nu har läst boken.
Jag tycker ni ska gå och se filmen om ni vill se en vacker berättelse om två barn som inte är som andra.